ONOMASTIKADA ONIMIZATSIYA VA APELLYATIVIZATSIYANING LINGVISTIK XUSUSIYATLARI
Kalit so'zlar
https://doi.org/10.47390/SPR1342V4SI3Y2024N29Kalit so'zlar
onomastika, turdosh ot, atoqli ot, dissotsatsiya, onimizatsiya, apellyativizatsiyaAnnotasiya
An’anaviy tilshunoslikning alohida fan sohasi sifatida tadqiq etilayotgan onomastikaga boʻlgan qiziqish tobora oshib borayotganini mavjuda tadqitolar tahlili koʻrsatmoqda. Jumladan, atoqli ot va turdosh ot orasidagi oʻxshash va farqli jihatlarni oʻrganish nafaqat qiyosiy, balki chogʻishtirma aspektda ham olib borilayotgan ishlar talaygina. Shuningdek, oʻzbek tilshunosligi doirasida ham lingvopoetika sohasi rivojlanib, bu mavzu doirasida ham bir qator izlanishlar tadqiqotchilar tomonidan qizgʻin olib borilayotganligi quvonarli holatdir. Mazkur maqolada onomastikada onimizatsiya va apellyativizatsiyaning lingvistik xususiyatlari alohida spekt sifatida tadqiq etiladi.
Manbalar
Nübling D., Fahlbusch F., Heuser R. Namen. Eine Einführung in die Onomastik. 2., überarbeitete und erweiterte Auflage. – Tübingen: Narr Francke Attempto Verlag. 2015.
Thurmair M. Eigennamen als kulturspezifische Symbole oder: Was Sie schon immer über Eigennamen wissen wollten // Anglogermanica Online. 2002. – S. 84-102.
Seiler H. Namengebung als eine Technik zur sprachlichen Erfassung von Gegenständen // Allgemeine Sprachwissenschaft, Sprachtypologie und Textlinguistik. –Tübingen: 1983. – S. 150.
Ruoff A. Stilistische Funktionen der Namen in mündlichen Erzählungen // Eichler et al. 1995, – S. 552.
Реформатский А.А. О сопоставительном методе // Лингвистика и поэтика. – М.: Наука, 1987. – С. 40-52.
Суперанская А.В. Теория и методика ономастических исследований. Изд. 3-е. – Москва: ЛИБРОКОМ, 2009. – 256 с.
Бондалетов В.Д. Русская ономастика – М.: Просвещение, 1983. – 222 с.
Степанов Ю.С. Константы. Словарь русской культуры. – Москва: Академический проект, 2004. – 991 с.
Карасик В.В. Языковой круг: личность, концепты, дискурс. – Волгоград: Перемена, 2002. – 477 с.
Ашурова Д.У. Развитие когнитивной лингвистике в Узбекситане // Хорижий филология. – Самарқанд: СамДЧТИ, 2016. – № 3. – Б. 54-60.
Сафаров С.Ш. Когнитив тилшунослик. – Жиззах: Сангзор, 2006. – 90 б.
Худойберганова Д. Ўзбек тилидаги бадиий матнларнинг антропоцентрик талқини. – Тошкент: Фан, 2013
Leys O. Was ist ein Eigenname? // Debus/Seibicke. 1989. –S. 152.
Berger D. Zur Abgrenzung der Eigennamen von den Appellativen. // BNF 11, 1976. –S.382.
Harweg R. Namen und Wörter, 2. Halbbd. –Bochum: 1998. –S.499-527.
Gerus-Tarnawecka I. Appellativization of Proper Names as Stylistic Function. // Proceedings of the 13th ICOS. – Krakau: 1981. –P. 425-435.